Affärslunch i det gröna

Gårdsbutiken i Topperyd har knutit avtal med ett bussbolag – i maj ramlar hundratals turister in på gården. För företag i regionen är det en perfekt plats för en affärslunch med miljöombyte.

Sedan slutet av sjuttiotalet har Inger Lundberg bott med sin make på en gård i Topperyd. Det tog dock trettio år innan de bestämde sig för att själva bruka gården. Nu driver Inger en gårdsbutik dit många vallfärdar för att få en smak av landsbygden.
– Vi skaffade får och började i liten skala, sedan har vi utvecklat, säger hon.

I många år arbetade Inger Lundberg som sjuksköterska. Numera tar hon alltså hand om får istället för patienter, och det blir mer surdegsbröd än penicillin. Butiken är packad med yllefiltar och fårskinnsfällar, i bakgrunden hörs fårens bräkande. Fåren och hönsen ryms i samma byggnad som butiken och cafét vilket ger en mysig ljudkuliss till den lantliga inramningen.
– Jag är även återförsäljare åt andra, bland annat säljer jag korvar från Ebbarps gårdsbutik. Mina döttrar har bidragit med en del idéer. Det känns bra att få den generationens input också, med tanke på att många barnfamiljer kommer hit, säger Inger Lundberg.

Varje onsdag, fredag och söndag har gårdsbutiken öppet mellan klockan 14-18. Men hon tar även emot en del beställningar. Bland annat har hon avtal med Nässjö kommun om att ta emot skolklasser för att visa lammen. Varje dag under tre veckor i maj blir Topperyd dessutom ett stopp på vägen för ett antal bussar fyllda med Smålandsturister. På begäran tar Inger Lundberg emot lunchsällskap eller upplåter sina lokaler för affärsmöten under en halvdag.
– Folk tycker att det är en trevlig miljö. Jag tar gärna emot företag som kanske har långväga gäster på besök, säger hon.

Topperyds gårdsbutik säljer både ägg och lammkött från gården. Ryktet går från mun till mun om den pittoreskt belägna butiken som nu går mot högsäsong.

– Jag gillar att arbeta med människor och jag träffar så mycket trevligt folk i det här jobbet. Så även om jag trivdes som sjuksköterska så saknar jag inte det, avslutar Inger Lundberg.